Socialpolitik

Vi lever i en tid där vi är mer uppkopplade än någonsin – och ändå mer ensamma. Ofrivillig ensamhet är inte ett individuellt misslyckande. Det är ett samhällsproblem. Det är ett tyst lidande som drabbar människor i alla åldrar, bakgrunder och livssituationer. Det bryter ner självkänsla, hälsa och framtidstro. Därför måste vi ta det på allvar – tillsammans.

  • Ensamhet är inte skam – det är en signal
    Ingen ska behöva känna skam över att vara ensam. Ensamhet är en mänsklig signal om att vi behöver kontakt, gemenskap och mening. Vi måste börja prata öppet om ensamhet, utan att förminska eller förlöjliga den.
  • Samhörighet är en rättighet, inte en lyx
    Alla människor har rätt till social tillhörighet. Samhället ska inte bara fokusera på ekonomisk trygghet, utan också på sociala band. Gemenskap är lika livsnödvändig som mat och trygghet.
  • Bygg miljöer där möten uppstår naturligt
    Städer, skolor och arbetsplatser måste utformas för att främja möten. Offentliga rum, föreningsliv och kulturella aktiviteter ska vara tillgängliga och inkluderande – inte exkluderande eller prestationsbaserade.
  • Se individen – inte bara rollen
    Ingen ska reduceras till sitt jobb, sin prestation eller sin yta. Vi måste bli bättre på att se varandra som människor, ställa frågor, lyssna och visa genuint intresse.
  • Digital kontakt kan inte ersätta mänsklig närvaro. Sociala medier får inte bli en ersättning för verkliga relationer. Vi behöver skapa balans mellan digitalt och fysiskt umgänge, där det senare får ta plats och värderas högre.
  • Ingen lämnas utanför
    Särskilt utsatta grupper – äldre, unga utan nätverk, nyinflyttade, personer med psykisk ohälsa – måste få riktat stöd. Ensamhet får inte bli en livsdom.
  • Små handlingar, stor betydelse
    Ett hej, en inbjudan, en fråga – små handlingar kan förändra någons dag, eller liv. Vi har alla ett ansvar att öppna dörrar för varandra.
  • Gemenskap kräver mod
    Att nå ut, att våga bjuda in, att visa sig sårbar – det kräver mod. Men det är i det modet som verkliga relationer skapas.
  • Från individproblem till samhällsansvar
    Ofrivillig ensamhet ska erkännas som en folkhälsofråga. Politiken, arbetsgivare, skolor och civilsamhället måste samarbeta för att skapa långsiktiga lösningar.
  • Vi hör ihop
    Ingen människa är skapad för att vara ensam mot sin vilja. Vi hör ihop – och det är först när vi tar ansvar för varandra som vi kan bygga ett varmare, starkare samhälle.
6% (13%)

Känner sig ofrivilligt ensamma. (Känner sig ensamma ibland)
2.1 miljoner

Ensam hushåll.
92%

Har en smartphone.


Detta är vår uppmaning:


Se varandra. Sök varandra. Stå inte passiva inför ensamheten – varken din egen eller någon annans.


Tillsammans kan vi bryta isoleringen och återupprätta det som gör oss mänskliga: gemenskapen.

Tillsammans kan vi skapa aktiviteter.

Tillsammans kan lägga ifrån oss mobiltelefonen och börja se varandra.